En tankeställare
Jag har lite svårt att släppa det här med familjeförhållanden, vilket fick mig att tänka på en bok som jag läste för ett tag sedan, den moderna ensamheten heter den. Den gav några riktiga skräckexempel på hur det kan gå om man inom familjen inte värnar om varandra, lyssna tillexempel på det här:
En 62-årig man hittas död i sin lägenhet i Helsingfors. Han har legat död i sex år, sex år inser ni hur lång tid det är? Att ingen upptäckt dödsfallet har enligt olika samhälls aktörer naturliga förklaringar. Lyssna och gråt, för det här är hemskt. Att dödsfallet inte upptäckts tidigare beror på att penningtrafiken på hans konto fortsatt, vilket alltså innebär att hans pension kontinuerligt har betalats in och hans räkningar har tagits hand om genom direktdebitering, han har också under hela tiden fortsatt betala skatt och enligt skattemyndigheterna krävs det ingen aktivitet från den skattskyldigas sida. Har samhället verkligen så dålig koll att man kan ligga död i sex år utan någon i hela världen märker det? brevbäraren, grannarna, någon borde ju ha reagerat? Fanns det ingen i hela världen som saknade denna man? Det är sjukt.
Men nu kommer kanske det värsta, den 62-åriga mannen hade barn, men det låg uppenbarligen inte i deras intresse att ens kontakta fadern ens på hans 60-års dag eller under jul och nyår. Vad har man för familjerelation om man inte hör av varandra på sex år? Hade detta vart min pappa hade jag önskat att det var jag som var död och inte han, jag skulle skämts till döds när beskedet nådde mig om inte annat.
Okej, jag kanske inte är den som ska säga något, eller jo det är jag. Jag har jätte bra kontakt med mina föräldrar och min syster och jag kan inte komma på något som skulle göra att vi skulle bli så osams så att vi inte hörde av varandra på sex hela år. Visst finns det saker som kan göra att man blir osams, men man får väl visa lite värdighet och reda ut sådana saker då? Jag kanske inte har världens bästa kontakt med min övriga släkt, har nog inte pratat med min farmor sen jag tog studenten i juni och jag har nästan ingen kontakt med mina kusiner, trots att vi när vi var mindre umgicks jämt, iallafall jag och sandra. Men sedan började man i skolan, högstadiet och man gled isär och sen kom gymnasiet och trots att vi gick på samma skola varken hälsade vi på varandra eller umgicks. Ganska bisarrt ändå, MEN det är inte riktigt samma sak som att man inte pratar med någon av ens föräldrar. Fast man kanske borde gå och ringa farmor eller skicka ett mess till sin kusin och fråga hur hon mår då och då ändå.
Tror min pappa kan vinna "världens-sötastepappa-priset" för den här utklädnaden va?
jess.
En 62-årig man hittas död i sin lägenhet i Helsingfors. Han har legat död i sex år, sex år inser ni hur lång tid det är? Att ingen upptäckt dödsfallet har enligt olika samhälls aktörer naturliga förklaringar. Lyssna och gråt, för det här är hemskt. Att dödsfallet inte upptäckts tidigare beror på att penningtrafiken på hans konto fortsatt, vilket alltså innebär att hans pension kontinuerligt har betalats in och hans räkningar har tagits hand om genom direktdebitering, han har också under hela tiden fortsatt betala skatt och enligt skattemyndigheterna krävs det ingen aktivitet från den skattskyldigas sida. Har samhället verkligen så dålig koll att man kan ligga död i sex år utan någon i hela världen märker det? brevbäraren, grannarna, någon borde ju ha reagerat? Fanns det ingen i hela världen som saknade denna man? Det är sjukt.
Men nu kommer kanske det värsta, den 62-åriga mannen hade barn, men det låg uppenbarligen inte i deras intresse att ens kontakta fadern ens på hans 60-års dag eller under jul och nyår. Vad har man för familjerelation om man inte hör av varandra på sex år? Hade detta vart min pappa hade jag önskat att det var jag som var död och inte han, jag skulle skämts till döds när beskedet nådde mig om inte annat.
Okej, jag kanske inte är den som ska säga något, eller jo det är jag. Jag har jätte bra kontakt med mina föräldrar och min syster och jag kan inte komma på något som skulle göra att vi skulle bli så osams så att vi inte hörde av varandra på sex hela år. Visst finns det saker som kan göra att man blir osams, men man får väl visa lite värdighet och reda ut sådana saker då? Jag kanske inte har världens bästa kontakt med min övriga släkt, har nog inte pratat med min farmor sen jag tog studenten i juni och jag har nästan ingen kontakt med mina kusiner, trots att vi när vi var mindre umgicks jämt, iallafall jag och sandra. Men sedan började man i skolan, högstadiet och man gled isär och sen kom gymnasiet och trots att vi gick på samma skola varken hälsade vi på varandra eller umgicks. Ganska bisarrt ändå, MEN det är inte riktigt samma sak som att man inte pratar med någon av ens föräldrar. Fast man kanske borde gå och ringa farmor eller skicka ett mess till sin kusin och fråga hur hon mår då och då ändå.
Tror min pappa kan vinna "världens-sötastepappa-priset" för den här utklädnaden va?
jess.
Kommentarer
Trackback
